Så mycket händer just nu att det känns som jag inte riktigt hänger med. Kastas hit och dit och som ni kanske vet så mår jag inte bra av för mycket svägningar... Idag fick jag ett samtal som berättade att min kompis som haft ALS tog sitt sista andetag vid 10-tiden idag. Samtalet kom när jag stod i köket och för glatta livet gjorde äpplemust - som var så ofantligt god. Tragedierna från gårdagen berör mig fortfarande och samtalet med Nils (Marikas man) kändes overkligt då vi varit och besökt dem för bara några veckor sedan. Jag pratade med Pappa och han blev så glad när jag berättade att hälsar på mamma imorgon på lasarettet då han skall ta sig en tur på motorcykeln. Skickade lite mess med mina underbara barn och vi skall rå om varann lite extra när det är höstlov nästa vecka. Jag är glad och tacksam och nästa stund så gråter jag. Var det en lättnad för Marika att slippa mödan att andas med allt slem i halsen eller hur kände hon det in i det sista. Jag är så glad att jag fick krama om henne en sista gång. Tänker nu mest på Nils och tjejerna so levt ett väldigt annorlunda liv och att de nu är en mindre i familjen. Dags att kojsa - snart upp igen för nya livhändelser - det är så livet är💕