Sitter på tåget från Gbg till Trollhättan och en kvinna kommer in med en ung grabb som varken kan svenska eller engelska och hon vill ha hjälp att säkra att han kliver av i Vänersborg. Hon kramar om honom och han gråter så förtvivlat, när de kramas, när hon går och när tåget lämnar perrongen. Klappar honom på knät och vill ge honom lite värme. Jag antar att han skall till Restad gård och jag hoppas han blir väl omhändertagen där och av hela svenska folket. Han verkar så fin- men jag skulle också känt mig utlämnad på ett tåg alldeles själv utan att kunna göra sig förstådd. Skickar dig - du okända massor av välvilja och önskan om att du skall få ett bra liv💕