Usch och skit och allt annat jävelstyg vill jag uttrycka för de sjukdomar som jag just nu upplever hos nära och kära. Min goa ungdomskamrat som för 2-3 år sedan fick beskedet att hon drabbats av ALS denna hemska sjukdom som idag inte kan botas. Jag och Jörgen besökte dem när vi var i Stockholm i början av oktober och man känner verkligen för hela familjen- livet är inte självklart. När man sa hejdå och gick ut och möttes v en solig höstdag så var man alldeles tom innuti😓 . Sedan min goa underbara mamma som nu återigen har fått åka in på Borås lasarettet för den cancer som vi alla vet har en dödlig utgång. Doktorerna ar sagt länge att mamma lever på övertid och jag är så glad så länge hon är med oss och inte lider. Pappa hade 77-års kalas i Söndags men då kunde hon tyvärr inte vara med...Pratade med henne igår och då mådde hon lite bättre😍. Man värdesätter verkligen sin kropp, familjen och små saker omkring sig, som att kunna krypa ner i sägen brevid sin älskling eller mysa i soffan med sina barn. Här kommer en stor kram till LIVET