Så mycket har hänt sedan sist - vilket råkade vara vid årskiftet. Att jag tappade tråden berodde nog mest på att min mor blev så dålig och all tillgänglig tid och även mina tankar har varit fokuserade på närmaste familjen. Först med prio på mamma och sedan pappa som blev själv... Som tur var har man haft goa syrran nära i allt som vi har gjort och nog för att vi alltid har haft en kontinuerlig kontakt, men ett tag så ringde vi varann flera gånger på en och samma dag. Föresten var det faktiskt så ett tag att så fort telefonen ringde så kom oron. Men den 13:e februari tog min älskade mamma sitt sista andetag, hemma i pappas armar som hon hade önskat. Och det som fortfarande slår en är att nu kommer jag aldrig mer att få träffa henne och ni skall veta att saknaden är stor och det känns fortfarande overkligt. Nu kommer hon aldrig tillbaka.
Sedan dess har det varit en hel del fixande med allt kring begravningen och just den dagen har sin anledning. Man fick verkligen sörja och jag tycker med facit i hand att det var en minnesvärd dag och att det kändes lite enklare efteråt. Dagarna går och nu är det pappa man bryr sig om. Känns även skönt att våren är här och en massa roliga och bra saker händer. På något vis uppskattar jag min familj ännu mer och man inser vikten av att ha sina närmaste familjevänner och vad de betyder för en.